Jag
har aldrig tyckt att jag och min mamma är särskilt lika när det gäller
utseendet. Dock har jag alltid önskat att vi vore det. På insidan tycker jag däremot att vi är ruskigt lika. Jag känner igen mig så
otroligt mycket i henne och hon verkar alltid förstå vad jag tänker på. Det är
så oerhört skönt att ha en mamma som förstår en, särskilt när man är en person
som kan vrida och vända på saker tills huvudet sprängs. Jag älskar att höra
historier om hur mamma var i min ålder. Dels för att hon verkade vara så himla rolig
och dels för att jag känner igen mig själv i det mesta hon berättar. Hon brukar
skämta om att de flesta nog tyckte att hon var helknäpp på den tiden, så som hon
och hennes kompisar ”flabbade” åt allt och ingenting. Jag har kommit på mig
själv många gånger med att känna likadant och vet ni vad? Vare sig man är
konstig, knäpp eller lustig så spelar det ingen roll. Både jag och mamma är
lite småtokiga men vi har båda hjärna nog att förstå vad den andra tänker på
utan att ens kommunicera. Ett gott
skratt förlänger livet!
På en väldigt vacker plats för två somrar sedan.
<3
SvaraRadera